Beskrivning:
Rakt upp och ned.
Det här är en konsthall där jag ställer ut min fantasi och inte en blogg.
Axel rakt upp och ned är konsthallschef. Han har ensamrätt till allt och ingenting här.
"I pepparkakstider knäcker jag mitt egna hjärta och hoppas att det går i tre bitar. Turen ska jag använda till att önska mig fler stjärnfall på min svarta himmel… -Axel för en stund sedan. D et var kallt regnvatten i hjulspåren på vägen där jag stod ..."
"Det är mörkt ute, fast ganska behagligt. Inombords är jag välsmord med välbehag och överlycka. Utanpå, en känsla som kryper sig in. Obehag. Vet inte om jag är fast besluten att göra något. Är rastlös. Ensam. Ensamheten gnager hål där obehaget sipprar ..."
"Om jag hade varit i ett län mindre än min tankesfär hade jag trampat bort till dig och ditt Arcadia. Jag var aldrig där men skulle hitta dit lika lätt som en kompass hittar norr. Jag hade frågat min läromästare efter handledning, guidence. Han hade på ..."