Beskrivning:
Jag är en man som för fem år sedan träffade hon som blivit min livspartner och fru. Givetvis skulle vi ha barn. Snart förstod vi att det inte skulle bli lätt. Vi knuffades hit och dit i sjukvården utan möjlighet att påverka vår situation. Till slut bestämde vi oss för att själva betala för inseminationer och IVF-behandlingar, i tron att vi skulle få inflytande över våra behandlingar - men så har det inte blivit. Förutom sorgen över barnlösheten kämpar vi mot en oförstående läkarkår och expertis som inte gärna bemödar sig om att vare sig lyssna eller prata med oss - vi är ju bara patienter. Det är dom som är läkare och har hela kunskapen.
Men till slut den 20 juli-2010 skedde miraklet, i dubbel upplaga. Då föddes våra döttrar Arianna och Alyssa efter nästan fem års kamp.
"Efter alla besvikelser och bedrövelser fick vi till slut vår (a) bebis(ar). Två tjejer, Arianna och Alyssa, kom til världen den 20 juli i år efter en tuff och riskabel graviditet med funnelingar, hotande förtidsbörd och läckage av fostervätska -men nu ..."
"Väntan är över, tyvärr kom det en blödning på dag 12, ungefär samma dag som våra tidigare misslyckade ivf. Det gör förstås ont för oss båda. Jag läser på en del bloggar och chatsidor att det finns en chans att vi ändå kan vara gravida, särskilt som vi ..."
"Dagarna går, liksom vår väntan, och jag känner att jag lever i ett undantagstillstånd, i ett vakum eller i någon slags karantän. I väntan på att kunna leva igen som en vanlig människa. Jag är vimmelkantig och övermannad av känslor som tar mig i ..."